"ISHO-DRÄKT"  om/about
 
Under en period reste jag ofta till Dalarna. Jag fascinerades av landskapets folkdräkter och alla de plaggdelar de består av. Jag älskar kombinationen av tekniker och material, blandningen av mönster och färg: rutigt, blommigt och randigt, rött, grönt, gult och rosa.
Under samma period studerade jag japanska dräkter och gjorde även en resa till Japan. Det finns många beröringspunkter mellan folkliga traditionella kläder i Sverige och Japan – givetvis också många skillnader. I Japan var ullfibern länge helt okänd, likaså teknikerna stickning och virkning. Hur hade plagg kunnat se ut om de båda kulturerna tidigt haft kontakt? Hur hade japanska mönster kunnat appliceras på svenska dräktsnitt? Hur hade i Sverige vanligt förekommande material och tekniker kunnat användas i japanska dräkter?
Den gemensamma nämnaren i projektet ISHŌ är tekniken ”shibori”, som förekommit i båda kulturerna. I Sverige blygsamt använd i en enkel form; i Japan utvecklad till fulländning.
Jag använder tekniken på mitt eget sätt.
 
At one point in time I often traveled to the Swedish province of Dalarna. I was fascinated by the provincial folk costumes and all of the different garments that make up the outfits. I love the combination of techniques and materials, the mixtures of patterns and colors: checkered, flowers and stripes, red, green, yellow and pink.
During the same period I was studying Japanese costumes and I also made a trip to Japan. There are many common elements in the traditional folk costumes of Sweden and Japan – even though there certainly are many differences. For a long time wool fibers were completely unknown in Japan, as were the techniques of knitting and crocheting. What would these garments have looked like if both cultures had been in contact early on? How would Japanese patterns have been used for Swedish garment designs? How would the customary Swedish materials and techniques have been used in making traditional Japanese attire?
The common denominator of the ISHŌ project is the technique of “shibori” which has been used in both cultures. In Sweden it was used modestly in a simpler form, in Japan it was developed to perfection.
I use the technique in my own special way.